Recap



Canyon Club, Williams. Här avslutade vi vår Grand Canyon vistelse med att beställa Black Russians. Den 52-åriga bartendern grimaserade åt oss och undrade hur vi kunde dricka något så starkt medan hon tog fram två STORA glas och fyllde dom till bredden med sprit. Vi var ju tvugna att hålla masken och dricka upp förstås. Det var ju trots allt lördag kväll och hela 12 personer partade loss därinne. En kvinna som var slående lik Aileen i Monster gav oss onda ögat hela tiden medan hennes man Big Carl, en stor knutte, sjöng och dansade lite till alla countryballader han satt på i jukeboxen.



Prescott dök upp efter att vi åkt söderut några timmar. En fabulöst idyllisk stad med ett torg där alla slags folk samsades och glassade i solen. Barn sprang runt med ballonger, flickor hjulade i gräset, grabbar spelade gitarr, gycklare glycklade, mattar och hussar lekte med sina hundar, par kelade på bänkar... Och alla mc-åkare i Arizona måste ha samlats här. Tror inte jag har sett så många på en och samma plats.



Madde kollar in döda rävar och coyotes i en cowboybutik.



Sköna dudes står och hänger utanför the most historic saloon i Prescott



Det var mestdels många timmar av öken och ödemark i Arizona. Kaktuslandet. Här mopsar Madde upp sig lite för att visa vem som bestämmer.

Quartzsite. Staden som inte är en stad. Det enda som den består av är en j-a massa RV-parks (husbilscampingar), snabbmatsrestauranger och ett par supermarkets som bara säljer sprit och bildelar. Här landade vi över natten eftersom man fick åka åtminstone nån timme mellan motellen i den här delen av Arizona. Men vi blev sjukt nöjda när vi insåg att vi skulle få bo i vår alldeles egen mobile home i en trailerpark! Inredningen gick i en skala av brunt men där fanns ett enormt badrum, rum med en dubbel- och en singelsäng, kök med matbord. Tror trailern var större än min studentetta lätt. Såklart var snubben som ägde stället väldigt trevlig och använde ordet y'all utan att skoja. What y'all doin in theese parts? Men han skakade fasansfullt på huvudet när vi sa att vi sen skulle vidare till San Francisco. Utanför vid vägkanten fanns pilar mot tre olika sorters kyrkor i staden. Förutom att vara kaktusland så är det oxå kyrkoland. I en liten stad på kanske tusen invånare finns säkert sju olika slags kyrkor. Det är mycker Jesus is lord-budskap längs vägarna. Ok, då vet jag. Rullar vidare.



När man åkt i öknen i två dagar och värmen är på en som en käftsmäll är det ganska häftigt att plötsligt se Coloradofloden dyka upp. I en annars väldigt folktom öken har hundratals resorts byggts upp längs med. Vi steg ur vid ett av dom. Klockan var ungeför tio på morgonen och några äldre män åkte omkring i golfbilar eller mekade på sina båtar och hälsade på oss glatt. Mornin!



Det har blivit väldigt mycket naturupplevelse hittills på resan, och en hel del historic places och några naturreservat. Mojave är ett av dom.

En av alla låååååånga raksträckor. Det enda som hindrade en från att inte köra snabbare än 140-150 var den starka sidovinden som försökte trycka av Johnny från vägen. Det fanns visserligen en hastighetsgräns men den var enforced by aircraft så va fan menas med det? Om det skulle komma ett flygplan och stoppa oss så är det utan tveken värt körkortet.

Det fantastiska Amargosa hotel mitt i ingenstans. En död liten stad i en korsning strax innan Death Valley. Det enda huset som fortfarande är i bruk är hotellet med tillhörande opera hus! En kvinna som heter Marta köpte staden och öppnade operahuset 1968. Hon har fortfarande föreställningar där varje söndag, 90 år gammal. Jag svimmar, det var ett så grymt ställe.

Tredje eller fjärde dagen i öknen och det är fortfarande hur coolt som helst.

Johnny och Madde mitt i. Det är knäpp tyst i öknen man hör inte ens en enda insekt. Om man ställer sig och lyssnar noga så hör man ingenting annat än sig själv andas...

...Men trots det så blir man varnad för kossor som kan gå över vägen. VA?! Var skulle dom komma ifrån? Det fanns ju ingenting där på flera timmar.



Helt plötsligt ca en timme innan Bakersfield som var vårt stopp för natten började det dyka upp grönska. Perfekta kullar med perfekt grönt gräs. Det luktade sommar och det kändes otroligt härligt tills det sa smack och spash och något gröngult slajm rann ner för framrutan.



Swedish village Kingsburg, Välkommen!

Vänta vad hände nu? Vägen upp från Bakersfield har varit mycket industrier, småstäder och framförallt stora jordbruk och fruktträdgårdar. Helt plötsligt ser vi en skylt mot Kinsburg the swedish town. Och vi kunde inte inte åka av där. Måste kolla vad det var för grej. De flesta husen såg amerikanska ut men här och var fanns det korshus som kändes mer schweitziska än svenska. (Vilket i och för sig har blivit ihopblandat ett par gånger innan under den här resan av våra kära amerikaner). I varje gathörn vajade en amerikansk och en svensk flagga och där fanns även dalahästar överallt. Och alla gatskyltar var gul och blå.  Vi gick rund och skrattade lite och hoppade in på en butik som sålde svenska saker som tomtar, troll, paradisakar och Carl Larsson-böcker. Där inne satt en medelålders kvinna i svensk folkdräkt, hon berätta att i slutet av 1800-talet bodde det bara svenskar här. Innan dess var det en hemsk och laglös stad med sju salooner och bara en kyrka! Och när svenskarna anlänt fanns det sju kyrkor och bara en saloon! Hon berätta det som en bra sak men jag visste inte om jag skulle säga förlåt, our bad. Innan vi gick fråga hon oss om vi visste vem Ingvar Oldsberg var. Ehh.. va?! Hur vet HON vem han är? Men tydligen är det hans getaway från alla hans väldigt påfrestande och skrikande fans i Sverige. Eller hur...

Skrämmande bild av Sverige i swedish town.

En fantastisk plats



Bensinlampan blinka till i bilen och vi stannade på en mack. Mittemot var en restaurang/osttillverkare/zoo/gamla-prylar-paradis. Jag gick runt och kelade med djuren medan Madde suckade åt mig. Sen var hon överförtjust över en jättestor trädkoja medan jag var mer intresserad av alla gamla grejer dom lyckats få ihop till en och samma plats. Bara såhär ett helt fantastiskt ställe.



Okej då var det "allt", imorgon rullar vi in i San Francisco och firar St Patricks day.