Plötsligt är man i Arizona

Jaha helt plötsligt är vi inte längre i LA utan i en liten stad i Arizona, Williams. Ska inte skriva allt som hänt men en liten sammanfattning. Innan vi lämnade LA hann vi hyra cruiser-cyklar i Santa Monica och cykla längs stranden till vi kom till Venice beach. Mitt favoritställe i LA utan konkurrens. Vi hann oxå åka upp i Griffith Park där vi tittade på utsikten över LA i solnedgången. Det var liksom ooooh! aaaah! check! Jag hann även få två nya namn på starbucks. (För den som inte vet skriver dom ens namn på muggen som dom sen ropar upp när beställningen är klar.) När min dubbelshot med java blev klar ropade dom ut Bobcat, vilket är jag då. Kollade på muggen och på den stod det Lobart! Kan man ens heta det? Well those are my new names, dont wear it out! Så lämnade vi Los Angeles. Jo, just det! Sa jag att vi blev stoppade av polisen på motorvägen ut? Mycket drama, det kom upp en polisbil framför oss och blinkade med lyserna. Jag blev nervös som få och visste inte riktigt vad man skulle göra fortsätta åka eller stanna? Såg framför mig hur polisen tryckte ner mig mot motorhuven och satte mig på kåken innan jag ens hann säga "but Im swedish". Eftersom jag inte visste vilket fortsatte vi åka medan polisen zick-zackade över alla filer framför oss och saktade ner tills vi stod stilla. Så såg vi en bil som hade havererat på vägen framför oss. Istället för att ringa en bogserbil, stoppade polisen alltså all trafik på motorvägen och puttade sen den havererade bilen av vägen. Känns inte helt som att alla skruvar sitter åtdragna på den metoden.

Ok, Las Vegas nu. Vad kan man säga? Det är precis som man trott att det ska vara, kanske lite mindre och inte riktigt lika sprakande. Den bästa förklaringen är att det är som en väldigt stor finlandsbåt. Det enda som finns göra, och det enda folk åker dit för är att dricka och spela. Och vi är inte dom som är dom, så vi jojna in i leken. Vi drack, vi spela (och jag slutade faktiskt på 100$ plus), vi tittade på look-alikes som både sjöng OCH dealade kort (det är talang som heter duga det) och framför allt var det väldigt roande att kolla på alla udda karaktärer som tagit sig till crazy town. Två nätter var vi där, och det var alldeles lagom. Man såg det man ville och sen var det bra med det. Lämnade stan idag.

Måste säga att även om jag inte är känd för att gilla natur så är landskapet mellan LA och här helt fantastiskt. Det är ju mestadels bara sten i olika färger och storlekar, från sand till stora berg med snö. Men trots det är det helt magiskt. Har nog inte sagt wow så många gånger förut. Vi råkade snubbla över Hoover dam på vägen så vi kollade in den. Det var oxå lite så här ooooh! aaaah! check! Det var mest turistpoäng på den. Jag var mer fascinerad av stenöknen och kaktusarna. Sa jag att det var varmt oxå? Sparkade på en del småsten för att se vad som var under. Tro det eller ej, men det var ännu mer småsten.

Någon timme innan Williams där vi är nu som sagt, stannade vi i en liten stad på ca 800 invånare, Seligman. Och den hade mycket skyltar och flaggor om att den var en historic place. Route 66 hade fötts där. Helt fantastisk med historic places i USA. Inte för att jag är särkilt intresserad av historiska plater utan för att de inte har så himla mycket historia så det slår på med pompa och ståt när dom har något. Stort som vanligt.

Japp då var jag framme till nutid. Vi kom in i staden när det redan var mörkt så nu sitter vi på motelrummet och uppdaterar oss på nätet. Imorgon ser vi hur här ser ut och framför allt ska vi åka till Grand Canyon som inte ligger allt för långt härifrån. Planen var att vi skulle tälta där en natt imorgon för att se soluppgången, men det blir minusgrader på natten här så vi hoppar det och nöjer oss med solnedgången. So long baby!